Från folkskygg och ensam – till social entreprenör!

En hjälporganisation på Filippinerna, samt en hotellverksamhet som hans föräldrar ska driva. Så ser Phillip Manfredssons mål ut. Och det finns ingen som tvivlar på att han kommer att nå dem – han har ju redan kommit en bra bit på väg. Men när allt började var han en blyg och vilsen tonåring som bara kände sig utanför.

manfredsson
– Säljaryrket har förändrat mitt liv. Man kan säga att jag har gått en tio år lång kurs i personlig utveckling, och under tiden har jag fått väldigt bra betalt!

Hur började den resan?
– Allting började den dagen då bestämde mig för att lösa mina problem genom att tjäna pengar. Det är det bästa beslut jag har tagit.

Vilka problem hade du?
– Jag var blyg i tonåren, och kände mig utanför. Jag har nämligen släktingar i två väldigt olika kulturer, då min mamma är från Filippinerna och min pappa från Sverige. Idag är detta enbart givande för mig, men i tonåren var jag osäker på mig själv. Jag ville passa in i båda kulturerna, men blev i stället kluven och kände mig inte hemma någonstans… När jag mådde som sämst var jag folkskygg. Jag bytte sida på gatan för att slippa möta folk, jag ville inte prata med någon.

Det låter jobbigt. När kom vändpunkten?
– Den kom faktiskt på grund av avundsjuka! Mycket svenskt, ha ha… Jag såg hur mina klasskamrater i gymnasiet fick dyra saker och resor av sina föräldrar, men jag visste att mina föräldrar inte hade råd. I Filippinerna stjäl fattiga ungdomar saker dom vill ha, men jag ville absolut inte bli sån. Så jag bestämde mig för att börja jobba.

Som säljare?
– Nej, mitt första jobb var att måla och tapetsera. Det var enkelt och bra, men jag ville tjäna mer och jag var verkligen beredd att jobba hårt. Så jag hörde mig för. En klasskompis jobbade hos Citysälj och berättade att man kunde tjäna bra med pengar där och ändå välja arbetstid lite fritt så att det gick att kombinera med plugg eller andra jobb. Och dessutom få nya vänner! Det lät lockande. Fast jag tvekade…

Vad tvekade du på?

– Telemarketing hade ju inget bra rykte. Och dessutom var jag blyg. Nej, telefonförsäljare är nog inget för mig tänkte jag… Men jag skickade in en ansökan i alla fall. Och när jag blev kallad till intervju bestämde jag mig för att ge det en chans. Jag ska i alla fall lyssna på vad de kan erbjuda mig, tänkte jag. Och så fick jag jobbet!

Hur var det att börja?
– Nervöst, förstås. Trots att vi fick utbildning och ett samtalsmanus att jobba efter var det väldigt svårt att komma igång. Jag vågade knappt ringa det första samtalet. Satt bara och samlade mod. Till slut sa min gruppledare: ”Vad är det värsta som kan hända? Att kunden lägger på. Värre än så blir det inte. Gör nu så här att du tar ett fiktivt namn när du presenterar dig. Säg att du heter Filip Andersson. Om du gör bort dig, ja då är det Filip Andersson som gör bort sig. Och det är ju inte hela världen!” Det var en bra idé, och till slut vågade jag ringa det första samtalet. Jag överlevde. Det andra samtalet gick lättare och det tredje ännu lättare.

Vad var det du sålde?
– Prenumerationer för olika månadsmagasin från ett stort förlag. Det var till privatpersoner som hade visat intresse.

Hur gick det?
– Jag sålde inget vidare de första dagarna, men det var ändå en kick att steg för steg känna sig allt säkrare. Och jag hade kul på jobbet och gillade mina arbetskamrater. Efter ungefär två veckor lossnade försäljningen, och då var det som en ny värld öppnades!

Berätta!
– Jag märkte att jag var duktig. Kunderna gillade mig. Dom trodde på mig, köpte av mig och blev nöjda. Det var otrolig känsla. Min blygsel försvann, och jag fick ett helt annat självförtroende. Det märktes även privat för jag började prata med folk i fikarummet och hemma i kvarteret. Mina föräldrar såg att jag förändrades som person, att jag blev gladare.

Sen fick jag min första lönespec – wow! Man hade ju hört folk snacka, men inte riktigt trott på det… Det var häftigt att få se att det var sant att man kunde tjäna bra som telefonförsäljare.

Vad hände sen?
– Jag fick andra produkter att sälja, och jobbade mycket hårt. Upp till 12 timmar om dan. Det kändes fantastiskt att jag hade hittat denna möjlighet att tjäna pengar och förändra mitt liv. Jag kunde hjälpa mina föräldrar, så dom slapp ha problem med mig och i stället kunde få se mig pigg och glad.

Vad gjorde du med pengarna, blev det motorcyklar och resor?
– Nej, lustigt nog köpte jag ingenting. Trots att jag var så avundsjuk på mina klasskamrater lät jag bli att köpa samma saker som dom hade. Jag sparade allt i stället. För när jag upptäckte att jag vågade gå på avslut och att jag lyckades med avsluten, blev jag väldigt mycket modigare med hela mitt liv. Jag var någon! Jag kunde bestämma vad jag ville och agera efter det, ta tag i problem och lösa dem, göra upp planer! Idag har jag investerat i hyresfastigheter och har satt upp bestämda mål för framtiden.

Du är målinriktad?
– Javisst. Jag vill hjälpa mina släktingar och andra människor, och tänker mycket framåt. Mycket av detta måste jag tacka Niclas Högfeldt för. Han är min chef, närmaste kollega och även bästa vän idag. Han har betytt väldigt mycket, har alltid lyssnat på mig och stöttat mig med feedback och tips. Han säger alltid vad jag har gjort bra, vad som kan bli bättre och vad jag ska tänka på. Tack vare hans förväntningar har jag utvecklats inom företaget och ända upp i ledningen. Jag är nu vice VD.

Oj, vilken resa!
– Javisst. Jag blev väldigt snabbt duktig som telefonförsäljare och gjorde höga resultat. Sen blev jag gruppledare, säljcoach, försäljningsdirektör, och till slut delägare i företaget och vice VD. Det är verkligen en fantastisk resa, och jag har samtidigt utvecklats väldigt mycket som människa. Idag byter jag inte sida på gatan för att undvika folk – tvärtom tar det alltid lång tid för mig att gå och handla idag, för jag pratar så mycket med folk hela tiden. Mitt liv med Citysälj har varit som att gå en kurs i personlig utveckling, som jag har betalt för att gå.

Hur ser du på telemarketing och alla negativa rykten?

– Det känns ändå som att telefonförsäljaryrket är accepterat idag som ett riktigt jobb.
Tidigare mätte man bara antalet JA, men idag gör man fler kontroller, spelar in samtal, mäter längden på samtalet, undersöker varför kunden säger nej osv. Det är bra. Det är svårare att fulsälja. Jag tänker också på alla människor jag har mött inom Citysälj genom åren. Personer som inte har gett intryck av att kunna bli duktiga säljare, men som vi ändå har satsat på och som har blomstrat upp och blivit hur bra som helst. Det är härligt att se. Telemarketing är också en extremt nyttig skola, där du lär dig saker som du har nytta av hela livet – oavsett vad du jobbar med.

Den omtalade pushigheten då?
– På lång sikt funkar det ju aldrig att vara jobbig mot folk. Det är självsanerande. Vi på Citysälj måste ju göra våra kunder omtyckta, om vi själva ska bli omtyckta. Men vi låter våra säljare jobba olika beroende på vilken säljstil dom har. Vissa är pushiga, och det funkar bra med billiga produkter där kunden snabbt ska säga ja eller nej. Andra av våra säljare är mer informativa till sin läggning och det passar perfekt när produkten kostar 500 kr eller mer och diskussionen behöver gå lite djupare.

Är du fortfarande en säljare?

– Ja, det är jag nog. Jag måste ju sälja in företaget på olika möten med kunder och
intressenter idag, och även sälja in mina idéer. Jag har ju stora planer för framtiden, bland annat att starta en hotellrörelse av något slag på Filippinerna där min föräldrar kan bo, och även starta en hjälpverksamhet där. I min ungdom såg jag hur mycket fattigdom det finns och jag vill göra något åt det. Tack vare min säljarkarriär är jag nu van att sätta upp både kortsiktiga och långsiktiga mål och jobba hårt för att nå dom!