DN Debatt. ”Äntligen – nu sätter vi stopp för telefonförsäljarna”

Påstridiga telefonförsäljare har många erfarenhet av. Inom branschen hävdas gärna att det är oseriösa företag som orsakar alla klagomål. Andra pekar ut spel och lotterier som boven i dramat. Men värst är faktiskt företag som kränger mobiltelefoner och elavtal. Nu har vi äntligen chansen att sätta punkt, skriver företrädare för två konsumentorganisationer.

”Go out with a bang”. Så lyder det engelska uttrycket när någon gör något spektakulärt som avslutning. Något svenskt uttryck som matchar det finns inte riktigt. Men visst var det en riktig smäll som Cecilia Tisell avfyrade innan hon avslutade sitt uppdrag som Konsumentverkets generaldirektör den 31 augusti.

”Förbjud all telefonförsäljning” löd den korta sammanfattningen efter att hon på regeringens uppdrag hade utrett försäljningsformen. Dessutom: använd den modell som gäller för telefonförsäljning av premiepensioner – det vill säga att förbudet ska gälla även om en existerande kundrelation finns.

En riktig käftsmäll, om man ska tro branschorganisationen Kontakta, som beskrev Konsumentverkets agerande som aktivistiskt och oanständigt och menade att ett förbud skulle få omfattande konsekvenser för ”näringslivet, samhället, arbetsmarknaden och välfärden. Och inte minst konsumenterna.”

Vi som faktiskt företräder konsumenterna och bistår med hjälp när telefonförsäljningen gått helt fel – konsumentvägledare över hela landet och organisationen Sveriges Konsumenter – utbrast i stället ett unisont ”äntligen!”. Äntligen ett rimligt svar på en problematik som tillåtits fortgå i decennier utan att några egentliga framsteg gjorts för att skydda kunderna.

När konsumentminister Erik Slottner (KD) presenterade uppdraget till Konsumentverket i maj i år sa han att regeringen såg särskilt stora problem vid försäljning av spel och lotterier samt krediter. Därför ingick det i uppdraget att även utreda vilka branscher som vanliga svenskar oftast har problem med.

Och visst – spel och lotterier är med på listan. Men först på fjärde plats. Högst upp ligger tv- och mobilabonnemang, elavtal och försäkring. En bild som vi som dagligen får samtal från förtvivlade konsumenter kan bekräfta. Telekomföretagen sticker ut när det gäller dispyter om ingångna avtal vid telefonförsäljning. På samma sätt som de länge stuckit ut när det gäller brister i kundservice.

Säljorganisationerna använder samma unkna metodik: överrumpla konsumenten, hetsa till köp, överös personen med information som hen har svårt att ta till sig och hetsa sedan till att signera ett avtal
Inom branschen hävdas gärna att det är oseriösa företag som är föremål för klagomålen och är orsaken till branschens dåliga rykte. Men det är en sanning med modifikation. För vid sidan av rent kriminella telemarketingföretag fortsätter telefonförsäljare för stora etablerade företag lura in kunder i avtal som de faktiskt inte vill ha.

Säljorganisationerna använder samma unkna metodik: överrumpla konsumenten, hetsa till köp, överös personen med information som hen har svårt att ta till sig och hetsa sedan till att signera ett avtal snabbt som tusan. Få gärna konsumenten att tro att hen inte förbinder sig till något just nu – men se samtidigt till att avtalet sträcker sig över lång tid och förbinder kunden att betala mycket pengar.

Att hjälpa en konsument ur ett avtal som ingåtts på vad vi menar är felaktiga grunder är svårt. Det kräver i regel att konsumentvägledaren kan bevisa att personen signerat ett digitalt avtal under samtalets gång. I så fall är det ogiltigt, eftersom samtalet måste ha avslutats innan kunden signerar. Men det räcker med bara ett par minuters betänketid, efter ett beslut av Allmänna reklamationsnämnden går det inte längre att hävda att konsumenten hetsats till att signera orimligt snabbt med tanke på avtalets längd och svårbegripliga formuleringar.

Nu ska regeringen ta ställning till Cecilia Tisells avskedssmäll
Och det är just avtalen som är det utmärkande för telefonförsäljningen. 40 procent av konsumenterna är oense med företagen om att avtal alls har ingåtts, enligt Konsumentverkets rapport. I butik är motsvarande siffra 1 procent. Och eftersom det inte längre krävs inspelningar av säljsamtalen går det inte att bevisa vad som har sagts.

Nu ska regeringen ta ställning till Cecilia Tisells avskedssmäll. Det blir oerhört intressant att se vad det resulterar i. När Slottner presenterade uppdraget nämnde ministern tidigare införda åtgärder för att stärka konsumentskyddet, som skriftliga avtal och Nix-register. Frågan är om det var något liknande förslag som regeringen såg framför sig nu också och inte ett totalförbud.

Branschen har haft årtionden på sig att städa upp. Så har inte skett
Vi menar att det inte finns något alternativ. Branschen har haft årtionden på sig att städa upp. Så har inte skett. Vad vi behöver nu är en lösning som motverkar att problemen uppstår – inte fler åtgärder för att försöka begränsa eller rätta till problem i efterhand. Särskilt inte eftersom möjligheten att få hjälp är lite av ett lotteri då den kommunala konsumentvägledningen fortsätter att urholkas och Konsumentverket inte klarar av att hjälpa alla som kontaktar dem.

Rent lagstiftningsmässigt finns en hel del bra saker redan på plats. Men det är få konsumenter som känner till sina rättigheter, som att det till exempel är 14 dagars ångerrätt för distansköpsavtal. Och inte sällan får kunden första fakturan när ångerrätten redan är passerad.

Att det behövs en radikal förändring styrks inte minst av det som Cecilia Tisell sa i samband med rapportsläppet:
”Affärsmetoden är problematisk i sin grundkonstruktion och förutsättningarna att ta till sig information och begrunda sina behov är undermåliga, oavsett om regelverket följs eller inte.”

Oavsett om regelverket följs eller inte. Det säger det mesta.

Johanna Hållén, Sveriges Konsumenter, och Anna Sjöblom, Konsumentvägledarnas förening.

https://www.dn.se/debatt/antligen-nu-satter-vi-stopp-for-telefonforsaljarna/